Platons syn på idéer som en överpersonlig verklighet står i skarp kontrast mot den idag djuprotade uppfattningen att det är vi själva som enskilda personer som skapar våra tankar och idéer i våra hjärnor. Samtidigt är det ett faktum att det ofta för logiker och matematiker faller sig naturligt att räkna sig som platoniker, de upplever sig göra upptäckter inom sitt forskningsfält, de seras att deras verksamhet inte kan reduceras enbart till konstruktioner av nya begrepp och axiomsystem. Min strävan med denna bok är att med omsorg presentera centrala motiv ur den guldgruva vi möter i Platons filosofiska författarskap. Boken har fyra delar: Del I "Mötet med Sokrates och idélärans utveckling". Utöver olika aspekter av idéläran och den filosofiska relevansen av Sokrates, uppmärksammar jag även den berömda grottliknelsen och "Det sjunde brevet". Del II "Problemställningar i de sena dialogerna". I denna del behandlar jag logiska resonemangslinjer och paradoxer från dialoger som "Parmenides", "Theaitetos" och "Sofisten". Del III "Världen som levande organism - Timaios". Utöver en beskrivning av kosmos som en besjälad ordning innefattar dialogen "Timaios" redogörelser inom områden som fysik, anatomi, fysiologi (inklusive förklaringar av hur våra sinnen fungerar) och psykologi. Dialogen kan också uppfattas som ett pregnant uttryck för pythagoreisk visdom. Del IV "Platon och Pythagoras". Temat för denna del är den kontroversiella frågan om i vilken mål Platons filosofi kan kopplas till Pythagoras. Här jämför jag bland annat citat av Filolaos (en omtalad pythagoré) med passager ur Platons dialog "Filebos".